Moppe och snöslask är ingen bra kombination
Idag stod det longering på planeringen för teoriledarna. Vi var då två på varje häst och skiftades om att longera och att sitta på och ha sitsträning. Ska jag vara ärlig så gick det inget vidare för mig med min longering. Batman brukar bli så hyper så fort jag plockar fram linan så att jag nästan blir rädd att han ska skada sig när han far omkring i 190, därför har det inte blivit så mycket longering på senaste tiden för min del. Ridningen däremot gick bra, kändes skönt att kunna fokusera på sig själv och ha någon annan som höll koll på hästen, om man säger så..
När vi var färdiga och kom ut ur ridhuset såg vi att marken var alldeles vit av snö (för första gången på hela vintern för oss skåningar) och jag undrade hur i hela friden jag skulle kunna få med mig min stackars moppe hem. Jag har aldrig tidigare kört i snöslask och min moped har något emot vatten, oavsett om det är i fast eller flytande form. Jag kom bara precis ut från gårdsplanen och ut på grusvägen innan moppen gör en nästan 180 graders vändning och jag är plötsligt på väg ner i diket. Jag vände ganska snabbt och ringde efter taxi, aka mamma och pappa. Det slutade med att pappa fick köra hem moppen och jag åkte med mamma i bilen.
Under tiden jag väntade på att de skulle komma och hämta mig passade jag på att göra lite nytta genom att gå med en av ridskolans hästar - Vito - som har blivit behandlad för något i hasen, vet inte exakt vad det var. Så honom skrittade jag för hand i en kvart, lagom till jag blev hämtad.
Slänger in en mobilbild på Vito, som är efter Krack C - Rubenstein
/Therese
När vi var färdiga och kom ut ur ridhuset såg vi att marken var alldeles vit av snö (för första gången på hela vintern för oss skåningar) och jag undrade hur i hela friden jag skulle kunna få med mig min stackars moppe hem. Jag har aldrig tidigare kört i snöslask och min moped har något emot vatten, oavsett om det är i fast eller flytande form. Jag kom bara precis ut från gårdsplanen och ut på grusvägen innan moppen gör en nästan 180 graders vändning och jag är plötsligt på väg ner i diket. Jag vände ganska snabbt och ringde efter taxi, aka mamma och pappa. Det slutade med att pappa fick köra hem moppen och jag åkte med mamma i bilen.
Under tiden jag väntade på att de skulle komma och hämta mig passade jag på att göra lite nytta genom att gå med en av ridskolans hästar - Vito - som har blivit behandlad för något i hasen, vet inte exakt vad det var. Så honom skrittade jag för hand i en kvart, lagom till jag blev hämtad.
Slänger in en mobilbild på Vito, som är efter Krack C - Rubenstein
/Therese
Kommentarer
Trackback
