Batman
Jag såg att vi hade fått fråga om hur våra hästar är att rida, och jag ska göra mitt bästa för att förklara hur min bästa vän fungerar utan att det ska bli en hel roman. Haha!
Vi tar standardfaktan först.
Batman har, som jag säkert har sagt tusen gånger innan, ett bra huvud, är inte speciellt lättskrämd och är allmänt nyfiken på omgivningen. Just att han är så lugn i sig själv värderar jag högre än alla priser i världen! Känslan av att kunna lita på honom till 99% (det kan ju alltid hända något, det är levande djur) är är otroligt härlig att ha i bakhuvudet. Jag är aldrig rädd när jag sitter på Batmans rygg.
I stallet är han härlig att ha att göra med, när han blir uttråkad står han gärna och skrapar som attan, oavsett om han står på gången eller i boxen. Han tycker INTE om vatten, tvätta med vattenslang är bara att glömma, här är det hink och svamp som gäller! ;) Han är rädd om sitt huvud, vi misstänker att det har hänt något när han var yngre. Att pussa honom på mulen funkar ibland, när han är på gott humör. Att ta en stor, fet borste i huvudet är däremot big NoNo... En liten pannborste blir det istället.
I hagen är han supersöt, kommer ofta och möter mig och följer mig ibland som en stor hund. Snäll att leda, kör inte över en utan går snällt vid sidan om eller bakom.
Rider vi ut går han framåt på de flesta ställena, ibland finns det läskiga saker som tex broar att gå över, gräsklippare, lastmaskiner och traktorer osv, men det brukar lösa sig för det mesta. Han är trafiksäker och jag kan rida ute i alla gångarter på halvlånga tyglar utan att han ens försöker öka eller dra iväg.
Vi misstänker att han är tagen sent och var därför inte speciellt rutinerad när han kom till mig. Han hoppade valpigt och hade inte koll på alla fyra tassarna, snubblade ofta.
Batman är vinglig och kräver att man ramar in hela tiden, samt att man pushar på så att han får igång bakkärran, då går han genast mycket rakare. Han är grymt känslig för vikten, vilket jag använder mig av vid varje ridpass och jobbar hårt för att bevara. Som jag tidigare nämnt kan jag göra halt från trav genom att göra en viss "knyck" med sätet - i vissa fall behöver jag inte ens ta i tyglarna. Ett par gånger har vi lyckats komma fram från skritt till trav utan att använda skänklarna och likadant från trav till galopp. Då är jag nog världens lyckligaste människa på jorden, sådana små saker gör min dag! Han har lättare för sig i höger varv och är lite kort i vänstersidan. Vänstern strechar jag genom att böja genom ordentligt till höger när jag joggar fram/av honom på böjt spår.
Jag har deffinitivt sett hästar som har mer framåtbjudning än honom, han är mer åt driva-hållet än att sitta och hålla igen. Dock är han inte riktigt så loj och tråkig att man behöver sitta med spö och sporrar och hacka och slå för att få någon reaktion om ni förstår vad jag menar? Han är lagom, någonstans mitt emellan. Väldigt mjuk i munnen om man jämför med många andra, det krävs bara lite lirkande just nu för att få honom dit jag vill i formen. Det har blivit betydligt bättre under de åren jag nu har ägt honom! Batman kräver att ryttaren har koll på sina hjälper och att man kan använda dom på rätt sätt. Håller jag inte ordentligt på yttertygel och stödjer med ytterskänkel flyter först bogen och sedan hela ponnyn ut.
Hans gångarter är stora, galoppen kan vara svår att få ihop ibland. Traven är enligt mig lätt att sitta i, den har ett ganska trevligt flyt. Hans skritt ute på hemvägen är ibland 2-die-4! På grund av att han har så pass kort rygg har han inga problem med att få 2 decimeters övertramp, däremot behöver det jobbas på framåtbjudningen när vi är inne på ridbanan.
Sådär, nu fick ni en roman i alla fall ;)
Någon som fick lust att köpa honom när jag blir 19 och ska sälja honom vidare? Tihi..
/Therese
Vi tar standardfaktan först.
Min ponny heter Batman, är född 2002 och blir alltså 10 år den 2 juni i år. Han är skimmel och renrasig connemara, 145 cm i manken. Pappa är Backuddens Mountain Haze, mamma Brigitte (ELIT-prem), morfar är Rolls Royce och
farfar Dale Haze.
farfar Dale Haze.
Batman har, som jag säkert har sagt tusen gånger innan, ett bra huvud, är inte speciellt lättskrämd och är allmänt nyfiken på omgivningen. Just att han är så lugn i sig själv värderar jag högre än alla priser i världen! Känslan av att kunna lita på honom till 99% (det kan ju alltid hända något, det är levande djur) är är otroligt härlig att ha i bakhuvudet. Jag är aldrig rädd när jag sitter på Batmans rygg.
I stallet är han härlig att ha att göra med, när han blir uttråkad står han gärna och skrapar som attan, oavsett om han står på gången eller i boxen. Han tycker INTE om vatten, tvätta med vattenslang är bara att glömma, här är det hink och svamp som gäller! ;) Han är rädd om sitt huvud, vi misstänker att det har hänt något när han var yngre. Att pussa honom på mulen funkar ibland, när han är på gott humör. Att ta en stor, fet borste i huvudet är däremot big NoNo... En liten pannborste blir det istället.
I hagen är han supersöt, kommer ofta och möter mig och följer mig ibland som en stor hund. Snäll att leda, kör inte över en utan går snällt vid sidan om eller bakom.
Rider vi ut går han framåt på de flesta ställena, ibland finns det läskiga saker som tex broar att gå över, gräsklippare, lastmaskiner och traktorer osv, men det brukar lösa sig för det mesta. Han är trafiksäker och jag kan rida ute i alla gångarter på halvlånga tyglar utan att han ens försöker öka eller dra iväg.
Vi misstänker att han är tagen sent och var därför inte speciellt rutinerad när han kom till mig. Han hoppade valpigt och hade inte koll på alla fyra tassarna, snubblade ofta.
Batman är vinglig och kräver att man ramar in hela tiden, samt att man pushar på så att han får igång bakkärran, då går han genast mycket rakare. Han är grymt känslig för vikten, vilket jag använder mig av vid varje ridpass och jobbar hårt för att bevara. Som jag tidigare nämnt kan jag göra halt från trav genom att göra en viss "knyck" med sätet - i vissa fall behöver jag inte ens ta i tyglarna. Ett par gånger har vi lyckats komma fram från skritt till trav utan att använda skänklarna och likadant från trav till galopp. Då är jag nog världens lyckligaste människa på jorden, sådana små saker gör min dag! Han har lättare för sig i höger varv och är lite kort i vänstersidan. Vänstern strechar jag genom att böja genom ordentligt till höger när jag joggar fram/av honom på böjt spår.
Jag har deffinitivt sett hästar som har mer framåtbjudning än honom, han är mer åt driva-hållet än att sitta och hålla igen. Dock är han inte riktigt så loj och tråkig att man behöver sitta med spö och sporrar och hacka och slå för att få någon reaktion om ni förstår vad jag menar? Han är lagom, någonstans mitt emellan. Väldigt mjuk i munnen om man jämför med många andra, det krävs bara lite lirkande just nu för att få honom dit jag vill i formen. Det har blivit betydligt bättre under de åren jag nu har ägt honom! Batman kräver att ryttaren har koll på sina hjälper och att man kan använda dom på rätt sätt. Håller jag inte ordentligt på yttertygel och stödjer med ytterskänkel flyter först bogen och sedan hela ponnyn ut.
Hans gångarter är stora, galoppen kan vara svår att få ihop ibland. Traven är enligt mig lätt att sitta i, den har ett ganska trevligt flyt. Hans skritt ute på hemvägen är ibland 2-die-4! På grund av att han har så pass kort rygg har han inga problem med att få 2 decimeters övertramp, däremot behöver det jobbas på framåtbjudningen när vi är inne på ridbanan.
Sådär, nu fick ni en roman i alla fall ;)
Någon som fick lust att köpa honom när jag blir 19 och ska sälja honom vidare? Tihi..
/Therese
Kommentarer
Trackback
