Idag tänds en ny stjärna på himlen
Idag skänker jag en tanke till min vän Lina som tyvärr blev tvungen att avliva sin häst Alesha.
Vila i frid Alesha
2003-2012
/Therese
Lyckat årsmöte
Nu har även Viarp haft sitt årsmöte, och jag måste erkänna att fikan efteråt och punkt nummer 21; Utdelning av årliga utmärkelser är det som är roligast ;)
Förra året kom jag hem med tre priser:
Den stora är vandringspris för Bästa Tävlingsresultat Lektionsryttare Ponny (som jag faktiskt fick tre år i red!), den lilla pokalen är samma pris, fast den får vi behålla och glaskuben är Bästa Hoppresultat Lektionsryttare Ponny.
Detta året blev det något helt annat nämligen det kombinerade priset för KM, alltså vem som det gick bäst för i klubbmästerskapet i både dressyr och hoppning. Man måste då rida samma häst i båda grenarna.
Tallriken är vandringspriset, pokalen får jag behålla här hemma i prisskåpet.
/Therese
Förra året kom jag hem med tre priser:
Den stora är vandringspris för Bästa Tävlingsresultat Lektionsryttare Ponny (som jag faktiskt fick tre år i red!), den lilla pokalen är samma pris, fast den får vi behålla och glaskuben är Bästa Hoppresultat Lektionsryttare Ponny.
Detta året blev det något helt annat nämligen det kombinerade priset för KM, alltså vem som det gick bäst för i klubbmästerskapet i både dressyr och hoppning. Man måste då rida samma häst i båda grenarna.
Tallriken är vandringspriset, pokalen får jag behålla här hemma i prisskåpet.
/Therese
Trött, i både kropp och knopp
Jag sitter och fingrar på Viarps Ungdomssektions stadgar och US mål och visioner i största allmänhet. Väldigt intressant och jag är väldigt taggad på min roll som ordförande, det är därför som jag försöker att lära mig så mycket som det bara går.
Jag är tacksam över att denna dagen närmar sig sitt slut, det har tagit på mig med att sitta med nationella proven i tre timmar, möte med Ankan, teorilektion med de söta barnen och därefter dressyrträning för Jennifer. Hästfolk i ett nötskal, eller hur? Varför sitta hemma och uggla när man kan komma ut och få känna att man lever? ;)
Batman kändes i alla fall framåt och fräsch idag. Vi jobbade till en början med övergångar och sedan blev det öppnor. Men det var först efter skänkelviknigarna som han släppte till ordentligt och ärligt och det blev lite av en wow-känsla. Jag passade på att öva min sits och red mycket utan stigbyglar, fick långa, fina ben efter en stund och kände hur jag satt i sadeln. Kul!
Nu ska jag säga hej till kudden!
/Therese
Idag
Idag åkte jag och Batman till ridhuset i Viarp för att kunna rida lite ordentligt. Vi red igenom LB:1an och övade de olika momenten ett par gånger. Battis var bara lite halvt samarbetsvillig, men efter lite övertalning gick det hyfsat bra. Det blev en hel del uppridningar med halter och mycket galoppjobb med avbrotten i snett igenom, vi försökte oss också på lite längningar i traven, fast det behöver vi jobba på en hel del innan de blir bra.
Batman kändes lite ojämn i munnen och i sidorna men lossnade mer och mer ju längre jag red. Får tänka lite på det imorgon och plocka med sidoförflyttningar i uppvärmningen.
Det blev ett snabbt inlägg, nu ska jag sova!
/Therese
Hemma
Det har varit en lång dag idag. Jag behövde största delen av natten att analysera mig själv och använde inlägget som en sorts hjälp att sätta ord på mina känslor under gårdagen. Jag tror att jag totalt sov mellan tre och en halv till fyra timmar i natt. Upp klockan nio för att sälja tidningar och därefter var det några timmar för planering av veckan. Jag tog tag i lite saker jag behövde få gjort, nu är det bara städning av rummet kvar.
Vid två åkte jag ut till stallet. Mötte upp Julia och vi bytte tillsammans vatten åt pollarna. Vid fyra sadlade vi, däremellan hann vi med att flumma ordentligt! ;)
Hästarna fick sig en kravlös uteritt längs med grusvägarna som faktiskt var väldigt fina och som gick att rida på.
Jag var hemma ett par minuter över åtta och har nu ätit och ska gå över till att plugga på genetikprovet som vi ska ha på onsdag.
Såhär kan det se ut när jag och Julia är lite flummiga, låtsas inte om vår vackra sadelkammare...
/Therese
We made it all this way
Jag och mamma satt och diskuterade lite på vägen hem från tävlingen, det var väldigt nyttigt och jag fick en liten egoboost när jag behövde det som mest. Jag var inte helt nöjd med tävlingen av olika orsaker och de orsakerna gjorde mig så förbannad på mig själv att jag var tvungen att stänga in mig i transporten tillsammans med Batman några minuter. Jag ville bara vara ensam med honom, så långt från alla människor som det gick. Det var verkligen som Per Gessles låt "Här kommer alla känslorna på en och samma gång". Jag gick igenom mig själv och försökte reda ut vad som egentligen hände. Armarna om knäna och frustrationen kom ut i form av tårar.
Jag fick dåligt samvete gentemot min underbara bästa vän på fyra ben och slog armarna om honom och stod så ytterligare någon minut med kinden mot hans varma hals. Batman stod blixtstilla, precis som om han kände att matte behövde honom som allra mest just där och då.
Det är ju trots allt dig jag älskar mest av allt. Mitt hjärta.
Det blev djupt nu, känner jag. Vad jag ville komma fram till (vad jag och mamma pratade om i bilen) är att det är viktigt att se vad man faktiskt har åstadkommit. Det är viktigt att se tillbaka, berömma sig själv och inse hur långt man har kommit, alla delmål man har klarat och inte bara blicka framåt och känna prestationsångest. Vi måste inte alltid vara bäst och vi måste inte alltid vara de som plockar rosetter, plaketter och pokaler. Vi är bra nog som vi är.
När jag fick hem Batman uner sommaren 2010 gick han inte i form och inte på tygeln i någon gångart med undantag från väldigt korta stunder. Han rusade iväg i galoppfattningarna och bakdelen var ena sekunden innanför spåret, andra sekunden utanför med framdelen någon helt annanstans. Jag hade fullt sjå med att sitta mitt i sadeln för att han var så känslig för vikten att jag annars omedvetet kunde ge honom signaler för exempelvis galoppfattningar.
I hoppningen började vi på 60 cm eftersom han inte riktigt hade styrkan och balansen som krävdes för högre höjder. Han var emellanåt nervös och visste inte om han kunde lita på att jag skulle hänga med honom i hans redan då gigantiska språng över hinderna.
Idag tävlar vi LB dressyr med godkända resultat. Batman går i form i alla gångarter, "vingligheten" jobbar vi med varje dag och jag är stolt varje gång jag känner att han går rakt och spårar alldeles själv. En självklarhet för många andra, men inte för oss. Nu har jag lärt mig bemästra och ta vara på känsligheten för vikten. Jag kan tex bryta av från galopp till trav i lätt sits bara genom att räta upp överlivet en aning. Batman gör klockrena avbrott från trav till skritt och ibland halt när jag bara tänker och sitter emot i något steg. Det är en sjukt härlig känsla!
Förtroendet och tilliten har kommit sakta. Nu möter Batman mig i hagen, ett par gånger har han kommit i både trav och galopp (fast då har det kanske varit en viss hunger inblandad...)
I hoppningen kämpar vi fortfarande för att få den balanserade galoppen. Batman hade tidigare noll koll på avstånd och taxering, men de börjar nog komma så smått. Vi har märkt nu ett par gånger att han lägger in ett kort språng när jag har lagt honom fel istället för att hoppa av sådär stort som han tidigare gjort utan att ens fundera. Såklart lite beroende på situation.
Vi har slitit och kämpat för att komma dit vi är idag. Det har verkligen varit en kamp om blod, svett och tårar. Men jag hade utan tvekan gått igenom det tusen gånger om om det hade varit det som krävts. Jag har inte fått något gratis, jag har ingen ponny som man kan vrida upp och så går den av sig själv. Nej, så funkar inte Batman. Jag har önskat ett par gånger att Batman kunde mer själv, att han var mer självständig så att jag inte behövde vara där och påverka hela tiden. Det har inte tagit lång tid innan jag har ångrat mig igen. Vi lär oss tillsammans, han och jag. Många säger ju att det ska vara äldre häst för orutinerade ryttare, yngre häst för de som är mer rutinerade så att ryttaren kan lära hästen. Jag och Batman tog det tredje alternativet. Vi lär oss otroligt mycket genom det! Jag menar, hade jag haft en rutinerad ponny som alltid taxerade själv hade mitt öga för avstånd aldrig blivit såhär bra. Hade jag haft en rutinerad ponny som gick rakt själv hade jag aldrig behövt lära mig rama in med skänklarna på samma sätt som nu när jag har Batman.
Jag vill inte höja mig själv till skyarna och påstå att jag är störst, bäst och vackrast. Verkligen inte, för så är det inte. Jag behövde skriva av mig och jag tycker att förvandligen är väldigt häftig. Det har hänt så ofattbart mycket med både mig och min fina skimmel på ett och ett halvt år och det ska bli så kul att se var vi är 2013!
Kärlek till dig, min fina.
/Therese
Jag fick dåligt samvete gentemot min underbara bästa vän på fyra ben och slog armarna om honom och stod så ytterligare någon minut med kinden mot hans varma hals. Batman stod blixtstilla, precis som om han kände att matte behövde honom som allra mest just där och då.
Det är ju trots allt dig jag älskar mest av allt. Mitt hjärta.
Det blev djupt nu, känner jag. Vad jag ville komma fram till (vad jag och mamma pratade om i bilen) är att det är viktigt att se vad man faktiskt har åstadkommit. Det är viktigt att se tillbaka, berömma sig själv och inse hur långt man har kommit, alla delmål man har klarat och inte bara blicka framåt och känna prestationsångest. Vi måste inte alltid vara bäst och vi måste inte alltid vara de som plockar rosetter, plaketter och pokaler. Vi är bra nog som vi är.
När jag fick hem Batman uner sommaren 2010 gick han inte i form och inte på tygeln i någon gångart med undantag från väldigt korta stunder. Han rusade iväg i galoppfattningarna och bakdelen var ena sekunden innanför spåret, andra sekunden utanför med framdelen någon helt annanstans. Jag hade fullt sjå med att sitta mitt i sadeln för att han var så känslig för vikten att jag annars omedvetet kunde ge honom signaler för exempelvis galoppfattningar.
I hoppningen började vi på 60 cm eftersom han inte riktigt hade styrkan och balansen som krävdes för högre höjder. Han var emellanåt nervös och visste inte om han kunde lita på att jag skulle hänga med honom i hans redan då gigantiska språng över hinderna.
Idag tävlar vi LB dressyr med godkända resultat. Batman går i form i alla gångarter, "vingligheten" jobbar vi med varje dag och jag är stolt varje gång jag känner att han går rakt och spårar alldeles själv. En självklarhet för många andra, men inte för oss. Nu har jag lärt mig bemästra och ta vara på känsligheten för vikten. Jag kan tex bryta av från galopp till trav i lätt sits bara genom att räta upp överlivet en aning. Batman gör klockrena avbrott från trav till skritt och ibland halt när jag bara tänker och sitter emot i något steg. Det är en sjukt härlig känsla!
Förtroendet och tilliten har kommit sakta. Nu möter Batman mig i hagen, ett par gånger har han kommit i både trav och galopp (fast då har det kanske varit en viss hunger inblandad...)
I hoppningen kämpar vi fortfarande för att få den balanserade galoppen. Batman hade tidigare noll koll på avstånd och taxering, men de börjar nog komma så smått. Vi har märkt nu ett par gånger att han lägger in ett kort språng när jag har lagt honom fel istället för att hoppa av sådär stort som han tidigare gjort utan att ens fundera. Såklart lite beroende på situation.
Vi har slitit och kämpat för att komma dit vi är idag. Det har verkligen varit en kamp om blod, svett och tårar. Men jag hade utan tvekan gått igenom det tusen gånger om om det hade varit det som krävts. Jag har inte fått något gratis, jag har ingen ponny som man kan vrida upp och så går den av sig själv. Nej, så funkar inte Batman. Jag har önskat ett par gånger att Batman kunde mer själv, att han var mer självständig så att jag inte behövde vara där och påverka hela tiden. Det har inte tagit lång tid innan jag har ångrat mig igen. Vi lär oss tillsammans, han och jag. Många säger ju att det ska vara äldre häst för orutinerade ryttare, yngre häst för de som är mer rutinerade så att ryttaren kan lära hästen. Jag och Batman tog det tredje alternativet. Vi lär oss otroligt mycket genom det! Jag menar, hade jag haft en rutinerad ponny som alltid taxerade själv hade mitt öga för avstånd aldrig blivit såhär bra. Hade jag haft en rutinerad ponny som gick rakt själv hade jag aldrig behövt lära mig rama in med skänklarna på samma sätt som nu när jag har Batman.
Jag vill inte höja mig själv till skyarna och påstå att jag är störst, bäst och vackrast. Verkligen inte, för så är det inte. Jag behövde skriva av mig och jag tycker att förvandligen är väldigt häftig. Det har hänt så ofattbart mycket med både mig och min fina skimmel på ett och ett halvt år och det ska bli så kul att se var vi är 2013!
Kärlek till dig, min fina.
/Therese
Mysoutfit
Såhär ser jag ut idag.
Tröja och ridbyxor är från Hööks, de gulliga och tjocka strumporna är faktiskt från Pollux, haha!
Kommer att kompletteras med thermobyxor och ett par jackor, vantar och mössa. Det är onormalt kallt här i Skåneland!
Batman ska ut på en lugn runda tillsammans med Julia och Storm. Vi får se om vi kan få med Ronja också.
/Therese
El outfit para hoy
Haha, dagens outfit på spanska. Jag orkar inte med min egen humor...
Såhär ser jag ut idag:
T-shirt - Hööks
Ridbyxor - Schockemöhle Sports
Nu sticker jag och mamma till stallet, Batman ska få sin sko påslagen av hovis och därefter blir det ett dressyrpass.
Ha det sålänge!
/Therese
Batman idag
Idag körde vi på med markarbete och såhär såg det ut på ridbanan:
Galoppbommar alltihopa och ca. 3 meter mellan bommarna.
Jag började rida fram och mjuka upp min pigga kille och sedan rullade jag på med bommarna på medellinjen. Funkade bra, utmaningen låg i att inte låta Batman öka genom serien utan behålla samma galopp före under och efter. Red som en avlång åtta och bytade galopp innan jag kom fram till väggen. Batman skuttade lite extra av glädje/överskottsenergi i bytena, söten!
Därefter tog vi bommarna på volt (de till höger här uppe) och sedan fortsatte vi rakt fram längs långsidan till nästa hörn. Här kom vi fel en gång och Batman snubblade över de två första bommarna och lyckades på något sätt dra av sig sin vänstra framsko. Förhoppningsvis kan hovslagaren komma och sätta på den så fort som möjligt. Alla sömmarna var ute och hoven såg för övrigt bra ut, så vi fortsatte ett litet tag till. Batman kändes väldigt fin, framme och positiv, roligt!
/Therese
Det känns så vuxet...
För det första: Hej på er!
/Therese
Ledsen att jag inte har uppdaterat, men blogg.se har inte velat samarbeta med mig under några dagar. Inläggen har försvunnit spårlöst istället för att publiceras. Fler som har haft det problemet?
Aja, sånt kan väl inte hjälpas även om man blir lite sur när man har skrivit ett hyfsat långt inlägg om träningen för Hanna i onsdags och så vips så är det borta...
Hemma har det inte hänt speciellt mycket under veckan. Det har varit för halt för att göra något vettigare än att vara ute och gå med ponnyn (som verkligen hatar när det är halt så att han halkar omkring. Ni ska bara se honom när han kör ner hovarna i marken och blänger på mig, så söt!) Vi har alltså kört iväg till ridhus för att över huvudtaget kunna rida. Ridhus tisdag-onsdag vila/promenad torsdag-fredag och ridhus idag. Får lite dåligt samvete över att det inte går att variera mer, men just nu är det omöjligt.
Träningen idag gick väldigt bra! Vi övade väldigt mycket övergångar och tempoväxlingar, vilket är helt perfekt för mig och Batman! Han blev mer och mer balanserad och kunde mot slutet gå mer "själv" utan att jag behövde vara där och kontrollera minsta millimeter. Lite svår känsla att beskriva, haha!
Efter ridningen gick vi in för att ha årsmöte med Ungdomssektionens styrelse. Julia och Ronja var två av dem som blev invalda och efter ett tag blev det beslutat att jag skulle få ta över rollen som ordförande. Hur gick det egentligen till, haha? Det kommer bli väldigt roligt och samtidigt som det är en utmaning kommer det att vara nyttigt och bra att ha med i mitt CV som jag faktiskt har börjat fingra på inför sommarjobb. Det känns så konstigt bara - jag, Therese Schönbeck - är ordförande i Viarps ungdomssektions styrelse, har precis fyllt 16 år och kommer nästa termin börja gymnasiet. Vuxet. Annorlunda. Meeen så kul det kommer bli! :D
Måste bara tacka Ronja och Julia för min fantastiska födelsedagspresent, helt oslagbart var det! Ni är bäst tjejer!
/Therese
Sur.
Det hann frysa på rejält på vägarna så ännu en gång gick mina planer i kras och jag blir så sur varje gång det händer. Tyvärr kan man ju inte påverka vädret så man får glatt finna sig i att stanna hemma istället.
Det blev en barbackatur längs grusvägen för oss idag, vi får väl se om vi kan komma iväg och rida ordentligt någon dag nästa vecka.
Min fina kille i januari förra året.
/Therese
Här var det tomt...
Nu sticker jag iväg till stallet för att rida min fina kille. Det blir nog så att vi kopplar på transporten och sticker till Viarps ridhus för att kunna rida ordentligt.
Så vet ni vad jag har för mig. Ska se om jag kan få mamma till att ta några bilder också!
/Therese
Jag hittade en grymt bra övning på Hippson som jag tänkte trimma på idag, här kommer den:
Gör så här:
1. Rid i trav med öppna eller skänkelvikning på långsidan och gör övergångar i den rörelsen. Förböj inte hästen! Håll den lite rak så att den får lika mycket vikt på båda bakbenen. Två–tre övergångar kan vara lagom på en långsida.
– Det här är både styrketräning och lösgörande i och med att du ökar svårighetsgraden och ställer större krav när hästen får gå i öppnan eller i skänkelvikningen, förklarar Nina.
2. Rid in och lägg en femkantig volt på kortsidan – ställ i nacken men hästen ska inte vara förböjd.
– Du ska rida volten för att hästen ska lära sig att svänga och bära på sina bakben – men volten ska vara kantig för att hästen inte ska bli förböjd och trilla ner på sina framben.
Hästen ska vara på yttertygeln, uppe, framför dig.
– Vik den inte i volten som så många gör, då kollapsar korthuset. I volten ska hästen hålla sin framdel uppe.
Tänk ”ta med ytterbogen”, känn att ytterbogen är med, vänd lite, känn, och så vidare.
3. Vänd snett igenom. Mellantrav framåt, sakta sedan av till skritt eller gör halt för att få fram kvickheten och reaktionen.
– Målet är skritt, men gör halt om hästen inte lyssnar.
Gör en till två övergångar på en diagonal. Gör övningen i andra varvet sedan.
– Det yttersta målet är mellantrav – halvhalt – mellantrav, förklarar Nina.
Syfte:
Styrketräning, samt att lära hästen att förlägga sin tyngdpunkt mer över bakbenen. Övningen lär ryttaren att inte ha hästen hängande i handen.
Svårighetsgrad:
Medel. En basövning – men det är inte så lätt att göra den, det är många bitar att hålla ordning på för att det ska fungera.
Tänk på det här:
Att inte förböja i volterna. Bli inte hängande i handen och gör det enkelt och tydligt för hästen.
Styrketräning, samt att lära hästen att förlägga sin tyngdpunkt mer över bakbenen. Övningen lär ryttaren att inte ha hästen hängande i handen.
Svårighetsgrad:
Medel. En basövning – men det är inte så lätt att göra den, det är många bitar att hålla ordning på för att det ska fungera.
Tänk på det här:
Att inte förböja i volterna. Bli inte hängande i handen och gör det enkelt och tydligt för hästen.
Så vet ni vad jag har för mig. Ska se om jag kan få mamma till att ta några bilder också!
/Therese
Billigt och bra!
Igår fick Batman inviga sitt nya ridtäcke som jag faktiskt har gjort åt honom i syslöjden. Det blev riktigt bra, jag ska se om jag kan lämna in det någonstans och mot en billig peng få en matchande passpoal ditsydd så att det ser riktigt proffsigt ut, men jag är mer än nöjd med vad jag har lyckats åstadkomma med mina bästa vänner symaskinen, broderinålen och tråden! Vad tycker ni?
/Therese
Moppe och snöslask är ingen bra kombination
Idag stod det longering på planeringen för teoriledarna. Vi var då två på varje häst och skiftades om att longera och att sitta på och ha sitsträning. Ska jag vara ärlig så gick det inget vidare för mig med min longering. Batman brukar bli så hyper så fort jag plockar fram linan så att jag nästan blir rädd att han ska skada sig när han far omkring i 190, därför har det inte blivit så mycket longering på senaste tiden för min del. Ridningen däremot gick bra, kändes skönt att kunna fokusera på sig själv och ha någon annan som höll koll på hästen, om man säger så..
När vi var färdiga och kom ut ur ridhuset såg vi att marken var alldeles vit av snö (för första gången på hela vintern för oss skåningar) och jag undrade hur i hela friden jag skulle kunna få med mig min stackars moppe hem. Jag har aldrig tidigare kört i snöslask och min moped har något emot vatten, oavsett om det är i fast eller flytande form. Jag kom bara precis ut från gårdsplanen och ut på grusvägen innan moppen gör en nästan 180 graders vändning och jag är plötsligt på väg ner i diket. Jag vände ganska snabbt och ringde efter taxi, aka mamma och pappa. Det slutade med att pappa fick köra hem moppen och jag åkte med mamma i bilen.
Under tiden jag väntade på att de skulle komma och hämta mig passade jag på att göra lite nytta genom att gå med en av ridskolans hästar - Vito - som har blivit behandlad för något i hasen, vet inte exakt vad det var. Så honom skrittade jag för hand i en kvart, lagom till jag blev hämtad.
Slänger in en mobilbild på Vito, som är efter Krack C - Rubenstein
/Therese
När vi var färdiga och kom ut ur ridhuset såg vi att marken var alldeles vit av snö (för första gången på hela vintern för oss skåningar) och jag undrade hur i hela friden jag skulle kunna få med mig min stackars moppe hem. Jag har aldrig tidigare kört i snöslask och min moped har något emot vatten, oavsett om det är i fast eller flytande form. Jag kom bara precis ut från gårdsplanen och ut på grusvägen innan moppen gör en nästan 180 graders vändning och jag är plötsligt på väg ner i diket. Jag vände ganska snabbt och ringde efter taxi, aka mamma och pappa. Det slutade med att pappa fick köra hem moppen och jag åkte med mamma i bilen.
Under tiden jag väntade på att de skulle komma och hämta mig passade jag på att göra lite nytta genom att gå med en av ridskolans hästar - Vito - som har blivit behandlad för något i hasen, vet inte exakt vad det var. Så honom skrittade jag för hand i en kvart, lagom till jag blev hämtad.
Slänger in en mobilbild på Vito, som är efter Krack C - Rubenstein
/Therese
Hej gott folk!
Jag har haft en riktigt chill dag i skolan med många lärare som inte var på plats, och ni kan ju tänka er hur mycket vi gör med hastigt insatta vikarier.. Inte särskilt mycket, haha. Fick sluta tjugo minuter tidigare och nu planerar jag att byta om och köra ut till stallet. Susanne med familj är bortrest så det blir min och Julias (och våra älskade mammors) uppgift att plocka in, fodra och mocka.
Batman ska få ta en tur på grusvägarna, dels för att det har regnat nonstop sedan igår kväll och dels för att han antagligen har lite träningsvärk efter igår. Duktiga pållen!
Nej, nu måste jag sticka, ni får ha det bra sålänge!
Terrängträning i Ottarpshagen 31/5-11
/Therese
Batman ska få ta en tur på grusvägarna, dels för att det har regnat nonstop sedan igår kväll och dels för att han antagligen har lite träningsvärk efter igår. Duktiga pållen!
Nej, nu måste jag sticka, ni får ha det bra sålänge!
Terrängträning i Ottarpshagen 31/5-11
/Therese
Bloggtorka under förra veckan.
Det är min största anledning till att det inte har blivit något inlägg under hela förra veckan. Som ni kanske kommer ihåg skrev jag att jag skulle hoppträna för Henrik förra måndagen, men det blev tyvärr aldrig av eftersom Henrik ringde och berättade att han var sjuk. Tyvärr känner han sig fortfarande inte helt bra så vi väntar till nästa vecka och ser hur läget är då. Jag och mamma bestämde oss för att lösa in ridhuskort och varva med lite träningar för Hanna Carlson, som är hippolog och level 3 instruktör på Flyinge. Det tror jag kommer bli bra att kunna växla när Henrik inte har möjlighet att vara hemma vissa veckor. Första träningen för Hanna blir på onsdag, jag ser redan fram emot det!
I övrigt fick jag och Batman inte mycket gjort under veckan. Vi var förvisade till grusvägarna eftersom det först regnade så att paddocken var dränkt och några dagar efter frös till så att paddocken var stenhård... Det enda ordentliga passet var i lördags då vi plockade med Batman på ridningen för teoriledarna. Där var det då en hel del fokus på hästens rakriktning, vilket jag och Battis behöver öva mycket på. Annars funkade passet superbra, Batman trivs mycket bättre med att jobba i ridhus än i paddocken, det blir inte lika mycket störningsmoment.
I söndags blev det en lång skritttur med go musik i öronen. Jag tror att vi var ute i en timme och båda var lika nöjda efteråt! Idag blev det ännu en uteritt med min underbara bloggkompanjon Ronja och imorgon får vi försöka oss på ett dressyrpass beroende på hur paddocken ser ut.
/Therese
I övrigt fick jag och Batman inte mycket gjort under veckan. Vi var förvisade till grusvägarna eftersom det först regnade så att paddocken var dränkt och några dagar efter frös till så att paddocken var stenhård... Det enda ordentliga passet var i lördags då vi plockade med Batman på ridningen för teoriledarna. Där var det då en hel del fokus på hästens rakriktning, vilket jag och Battis behöver öva mycket på. Annars funkade passet superbra, Batman trivs mycket bättre med att jobba i ridhus än i paddocken, det blir inte lika mycket störningsmoment.
I söndags blev det en lång skritttur med go musik i öronen. Jag tror att vi var ute i en timme och båda var lika nöjda efteråt! Idag blev det ännu en uteritt med min underbara bloggkompanjon Ronja och imorgon får vi försöka oss på ett dressyrpass beroende på hur paddocken ser ut.
/Therese
Planering för morgondagen
ca. 9.00 vakna
Mycket att göra imorgon känner jag. Jag lovade mig själv att jag skulle bli färdig med de sista kapitlen i mitt spanskahäfte innan skolan börjar på tisdag och jag har lovat mig själv att jag ska sticka ut och springa en runda, så det är nästan prio 1 i morgon "bitti".
För övrigt håller Julia och jag på att spana efter en byrå/garderob att ha i sadelkammaren. Om någon i närheten av Landskrona har en som bara står och skrotar där hemma hade vi varit tacksamma om ni hade slängt in en liten kommentar.. Gärna med dörrar så att vi kan pressa in alla våra grejor och smälla igen så att ingen ser vår oreda ;)
/Therese
9.30 springa en runda
ca. 10.30 "frukost", städa en snabbis på rummet, plugga.
12.00 stallet; mocka, snygga till utrustning, plocka in Batman, göra iordning honom, ta in resten av hästarna.
17.15 Hoppträning för Henrik
Mycket att göra imorgon känner jag. Jag lovade mig själv att jag skulle bli färdig med de sista kapitlen i mitt spanskahäfte innan skolan börjar på tisdag och jag har lovat mig själv att jag ska sticka ut och springa en runda, så det är nästan prio 1 i morgon "bitti".
För övrigt håller Julia och jag på att spana efter en byrå/garderob att ha i sadelkammaren. Om någon i närheten av Landskrona har en som bara står och skrotar där hemma hade vi varit tacksamma om ni hade slängt in en liten kommentar.. Gärna med dörrar så att vi kan pressa in alla våra grejor och smälla igen så att ingen ser vår oreda ;)
/Therese
Hallelujah moment!
Dagens ridpass gick så galet bra, detta kan jag leva länge på!
Vi började med att skritta fram hyfsat länge på grusvägen, tog tyglarna efter ett tag och började ställa/böja/flytta. Funkade fantastiskt bra och Battis blev mjuk och fin! Vände med hjälp av bakdelsvändningar och började trava fram. Lät honom komma igång ett litet tag och började sedan med lite öppnor och skänkelvikningar tvärs över vägen. Detta funkade också grymt bra, Batman gör aldrig så fina skänkelvikningar som han gör på grusvägarna! Perfekt flyt med bra framåtbjudning och precis lagom tvärning. Kanske för att han vet att han inte behöver tvära så hemskt många steg? ;)
Lät honom skritta ett litet tag innan vi kom in i paddocken.
Där blev det en del protester till en början - paddocken är fortfarande mer åt en sjö och min lille ponny tycker inte om att bli blöt på benen och magen, stackarn! Vi jobbade på och hittade formen fint. Provade att flytta och jobbade en hel del med halter och igångsättningar. Fokus på att behålla formen i både halten och igångsättningen. Använde mig där av de två bommarna som låg på voltspåret och gjorde halten mellan dem. Fungerade riktigt bra och Batman gjorde ett par fina halter! Nästa mål blir at han varje gång ska ställa upp korrekt.
Började därefter att jobba i galopp på volten där man fortfarande kunde se underlaget. Detta funkade också fantastiskt bra med tanke på att han inte har varit igång i dressyren så hemskt länge. Gjorde en del tempoväxlingar och han svarade riktigt bra och behöll formen, vilket jag var nöjd och stolt över! Gick över till en del travarbete och avslutade sedan med en galopp på grusvägen. Batman verkade uppskatta det, för han frustade härligt nästan hela vägen hem.
I love you, always forever.
/Therese
Vi började med att skritta fram hyfsat länge på grusvägen, tog tyglarna efter ett tag och började ställa/böja/flytta. Funkade fantastiskt bra och Battis blev mjuk och fin! Vände med hjälp av bakdelsvändningar och började trava fram. Lät honom komma igång ett litet tag och började sedan med lite öppnor och skänkelvikningar tvärs över vägen. Detta funkade också grymt bra, Batman gör aldrig så fina skänkelvikningar som han gör på grusvägarna! Perfekt flyt med bra framåtbjudning och precis lagom tvärning. Kanske för att han vet att han inte behöver tvära så hemskt många steg? ;)
Lät honom skritta ett litet tag innan vi kom in i paddocken.
Där blev det en del protester till en början - paddocken är fortfarande mer åt en sjö och min lille ponny tycker inte om att bli blöt på benen och magen, stackarn! Vi jobbade på och hittade formen fint. Provade att flytta och jobbade en hel del med halter och igångsättningar. Fokus på att behålla formen i både halten och igångsättningen. Använde mig där av de två bommarna som låg på voltspåret och gjorde halten mellan dem. Fungerade riktigt bra och Batman gjorde ett par fina halter! Nästa mål blir at han varje gång ska ställa upp korrekt.
Började därefter att jobba i galopp på volten där man fortfarande kunde se underlaget. Detta funkade också fantastiskt bra med tanke på att han inte har varit igång i dressyren så hemskt länge. Gjorde en del tempoväxlingar och han svarade riktigt bra och behöll formen, vilket jag var nöjd och stolt över! Gick över till en del travarbete och avslutade sedan med en galopp på grusvägen. Batman verkade uppskatta det, för han frustade härligt nästan hela vägen hem.
I love you, always forever.
/Therese
2012
Jag känner på mig att 2012 kommer att bli ett oslagbart år! Jag och Batman har alla möjligheter i världen att avancera till högre klasser i både hoppning och dressyr och vi inleder året med en ny hopptränare, vilket jag är supertaggad på! Henrik kommer att kunna ge oss så mycket mer feedback än vad Jennifer kunde. Anledningen är enkel; hos Henrik är det privatträning. Jag är supertaggad på att fortsätta träna dressyr för Caroline, jag är supertaggad på att börja tävla dressyr mer flitigt och ja, jag är allmänt taggad på allt!
Jag hoppas innerligt att både jag och min underbara lilla connemarakille slipper sjukdomar och skador så att det bara är att köra på i 190, och det är precis så jag vill ha det. Åt skogen med blöta paddockar, åt skogen med mörker och kyla. Åt skogen med allt som kan sinka mig och Batman på vår väg mot våra mål! Ge mig vår med sol, fågelkvitter och underbara uteritter! Ge mig vår med chans att kunna VÄLJA vart jag vill rida idag och inte vara bannlyst till grusvägarna så fort det har regnat lite.
2012 kommer inte bara att vara en milstolpe i mitt hästliv, utan även i min vardag. Jag går sista terminen i nian på en liten bonneskola där jag har gått i samma klass i hela mitt liv. Jag står inför antagligen mitt livs största val, vad jag ska läsa, var jag ska läsa och vilken inriktning jag ska läsa. Samtidigt som det är en skrämmande tanke kommer det - ursäkta språket - att bli jävligt skönt att lämna grundskolan och komma ut i världen. Jag kommer att lära känna så mycket nytt folk och få nya, härliga vänner. Jag ser fram mot det, ja, jag längtar verkligen!
Det är bäst att hålla i hatten, för nu jävlar kör vi! Det kommer att bli ett hejdundrandes bra år, det känner jag på mig.
/Therese
Jag hoppas innerligt att både jag och min underbara lilla connemarakille slipper sjukdomar och skador så att det bara är att köra på i 190, och det är precis så jag vill ha det. Åt skogen med blöta paddockar, åt skogen med mörker och kyla. Åt skogen med allt som kan sinka mig och Batman på vår väg mot våra mål! Ge mig vår med sol, fågelkvitter och underbara uteritter! Ge mig vår med chans att kunna VÄLJA vart jag vill rida idag och inte vara bannlyst till grusvägarna så fort det har regnat lite.
2012 kommer inte bara att vara en milstolpe i mitt hästliv, utan även i min vardag. Jag går sista terminen i nian på en liten bonneskola där jag har gått i samma klass i hela mitt liv. Jag står inför antagligen mitt livs största val, vad jag ska läsa, var jag ska läsa och vilken inriktning jag ska läsa. Samtidigt som det är en skrämmande tanke kommer det - ursäkta språket - att bli jävligt skönt att lämna grundskolan och komma ut i världen. Jag kommer att lära känna så mycket nytt folk och få nya, härliga vänner. Jag ser fram mot det, ja, jag längtar verkligen!
Det är bäst att hålla i hatten, för nu jävlar kör vi! Det kommer att bli ett hejdundrandes bra år, det känner jag på mig.
/Therese
The fixday!
√ Ridit ponnyn
Man behöver inte alltid vara bäst, men man ska helt klart sträva efter att vara snyggast på tävlingsplatsen ;)
Ni håller väl alla era tummar för oss? ;)
√ Putsat upp de sista lädergrejorna
√ Tvättat svans
√ Tvättat hals
√ Tvättat ben
√ Fixat med nummerlapp
√ Packat in i transporten
√ Delat upp manen så att det går fort att knoppa imorgon
√ Klippt man
√ Klippt hovskägg
√ Klippt svans
Man behöver inte alltid vara bäst, men man ska helt klart sträva efter att vara snyggast på tävlingsplatsen ;)
Nu ska jag tvätta Batmans benskydd och lägga fram ridbyxor, skjorta och kavaj, sen tror jag att allt är färdigt inför imorgon. Jag ska se om jag hinner fixa lite tidsinställda som ploppar upp under dagen imorgon, fast jag lovar inget. Annars säger jag godnatt och återkommer med resultat!
Ni håller väl alla era tummar för oss? ;)
/Therese
